Denna händelse ägde rum någon gång under våren/sommaren 2021. Jag satt i bilen på väg hem från jobbet. Dagen innan hade jag bakat någon form av kaka. Jag minns inte vad för kaka, men jag vet att vispad grädde var lite a och o för att kakan skulle komma till sin rätt. Jag hade dock ingen som helst lust att gå in i någon affär. Jag var trött och ville bara hem. Om jag inte missminner mig så var det dessutom fredag, vilket betydde mer folk än vanligt i butikerna i den lilla stad jag då bodde i. Jag satt och dividerade med mig själv om hur viktig den där grädden egentligen var. Så kom jag på att jag kunde stanna till vid den lilla Coop Xtra-butiken. Den brukade vara ganska lugn, även på fredagar. När jag svängde runt i rondellen vid butiken och såg att parkeringen var näst intill tom, bestämde jag mig för att köpa den där grädden.
Inne i affären gick jag med raska steg bort till mjölkdisken. Men var fanns grädden? Det var ingen stor disk, kanske fem-sex dörrar och jag plöjde igenom hylla för hylla, dörr för dörr, med min blick. Jag insåg i samma ögonblick som jag stod framför den sista dörren att grädden var slut. Och då menar jag verkligen slut. Bakom dörren fanns ingenting mer än de små etiketterna som informerar om pris, produkt med mera. Änglamark grädde slut, Coop grädde slut, Arla grädde slut och så vidare. Jag tänkte att det kanske inte var meningen att jag skulle ha någon grädde. I nästa stund dök tanken på laktosfri grädde upp. Jag gick tillbaka några meter, till den “laktosfria” delen i butiken. Den delen låg lite avskilt från övriga mejeriprodukter. På alldeles vanliga “öppna” kylhyllor stod de laktos- och mjölkfria produkter på 60-70 centimeters breda hyllplan. Grädden stod på hylla ett och två uppifrån.
Jag tog ned en av förpackningarna. 35 % fett. Jag ställde tillbaka den och tog ned nästa. 36 % fett. Jag tvekade. Jag ville verkligen ha 40%-ig grädde. Jag stod en stund och velade fram och tillbaka, gick till och med tillbaka till mjölkkylen. Jag kunde ju faktiskt ha missat någon ensam liten tetra. Men nej, grädden var slut. Jag gick åter till den laktosfria delen och upprepade den tidigare proceduren. Men så med ens bestämde jag mig. Jag ställde tillbaka förpackningen jag höll i handen samtidigt som jag tänkte “Jag vill ha RIKTIG grädde!” I samma stund som jag var på väg att vända på klacken, föll min blick nedåt och där, inkilad mellan två yoghurtförpackningar ett par hyllor nedanför gräddförpackningarna, stod den. Mitt i allt det laktosfria, på en hylla med yoghurt. Fem dl äkta 40%-ig vispgrädde. Jag skrattade högt rakt ut och kände en stor tacksamhet, men också en extrem förvåning. Hur? Ja, jag ser väl det jag vill se. Eller hur var det nu? 😀
Visst hade jag sett små “mirakel” tidigare, men denna händelse blev en viktig del i min tro på tankens och skapandets kraft. Den hjälpte mig att börja tro på min egen förmåga. Och trots att det är en liten, simpel händelse som många skulle förklara som en ren slump, så är den händelsen, i min värld, en hjälp att kunna fortsätta tro att allting är möjligt. Och jag tror personligen inte att slumpen är en tillfällighet.

Ps. Idag använder jag nästan uteslutande laktosfria alternativ. 🙂

All kärlek till dig!// Allie

(Inlägg publicerat första gången 2025-12-06)