Har ni tänkt på det här med tid? Såklart ni har! Någon gång i alla fall. Jag tänkte på tiden senast för en stund sedan, när jag insåg att jag inte skrivit något här på över en vecka. Var tog den veckan vägen? Vissa händelser i mitt liv känns som evigheter sedan, fast de hände förra året. Och andra ögonblick kändes som igår, fast det gått åratals sedan de hände.

Jag tror inte riktigt på tiden. Tid känns, precis som mycket annat, som något som är skapat av människan för att ‘hålla koll’. Ja, jag vet det kan låta flummigt och jag kan inte riktigt förklara vad jag menar, för jag förstår det nog inte fullt ut själv.

Förr så gick tiden snabbt när jag hade mycket att göra och/eller ägnade mig åt något roligt. Tristess gjorde att varje minut var en evighet. Så är det inte idag. När jag tycker att jag inte gjort något särskilt så är morgon plötsligt kväll. När jag fyllt en dag med massor av olika aktiviteter så känns det som jag haft en lång och innehållsrik dag och jag tänker många gånger att hur kunde jag göra allt detta på bara några timmar.

Så, vad har jag gjort då? Sedan jag skrev sist… Ja, vad har jag gjort? Fixat med min musik. Jobbat på med nästa album. Lagt upp en kommande release. Stickat färdigt en cardigan till yngsta barnbarnet. Påbörjat en ny cardigan till äldsta barnbarnet. Skapat några filmklipp. Bakat frallor (några gånger). Sökt jobb. Tittat på ett par tv-serier och någon film. Men annars? Förutom det där vanliga vardagliga som tvätt och städ. Ja, det vet jag faktiskt inte! Men jag har hur som helst fyllt mina dagar med den där tiden som jag inte riktigt tror på.

Och vet ni? Det är faktiskt helt okej. Det känns hur bra som helst. För det känns ändå som att varje stund, varje dag är fylld med underbara ögonblick och att jag är precis exakt där jag ska vara. Bortom tiden. Här. Nu. I varje ögonblick. Och jag är tacksam! Oändligt tacksam. För mitt liv har inte alltid varit så. Jag har inte tillåtit mig att få vara jag. Jag har aldrig accepterat det där med att “vara här och nu”. Innan. Förr. Men nu lever jag allt det där jag trodde bara fanns i drömmar och fantasi. Jag lever precis rätt, för mig, alldeles här och alldeles nu. Flummigt eller ej, men det får mig att må bra. Och det får mig att vara tacksam. Tacksam för att jag alltid har det jag behöver.

Och tacksamheten är en gåva! För ca 1 år och 4 månader sedan började jag använda en app för tacksamhet. Jag satte en påminnelse i appen att varje kväll klockan 19:00 skicka en notis. Notisen får alltid ligga kvar tills jag lägger mig på kvällarna. Då ser jag den och jag öppnar appen och skriver. Ibland bara några få ord, ibland flera meningar. Jag skriver ingenting annat än det jag är tacksam över just denna dag. Och inte en enda dag har jag INTE hittat något att vara tacksam över. För några dagar sedan när jag skrivit poppade ett fönster upp, som berättade att jag visat tacksamhet i 475 dagar. Det kändes stort. Men jag går aldrig tillbaka och läser. Jag är tacksam här och nu. Idag! Och något jag är enormt tacksam över är att, sedan jag började skriva in den där appen så har jag näst intill helst slutat att sakna det jag inte har. Och det i sin tur attraherar mer att vara tacksam över. Denna spiral av godhet vill jag gärna stanna i, så jag fortsätter att vara tacksam för mitt liv, för det jag har, för den jag är, för där jag är…

Så vad tänker du om det här med tid? Och vad är du tacksam för idag?

All kärlek till dig!//Allie