Ja, så klart att man kan! Men lätt är det inte. Vi har nog alla någongång haft känslan av att inte duga, att inte räcka till. Och det är verkligen ingen skön känsla.

Ett litet barn, ser ingenting annat än sin egen storhet. De kan själv! De vet allt! Men sakta men säkert smyger sig otillräckligheten in. Gör du si, så är du duktig! Gör du inte så, så duger du inte! Vi stöps i den form, andra tycker vi ska ha. Och i all välmening ska jag säga. Jag tänker att mina föräldrar gjorde sitt bästa, utifrån den erfarenthet och kunskap de hade. Precis som jag gjorde mitt bästa när jag själv fick barn.

Den där formen vi stöpts i, tar vi med oss när vi går ut i livet. Vi har med oss alla de där tankarna och känslorna. Vi måste prestera! Vi måste vara duktiga! Andra måste se oss! Annars är vi inte värda något. Får vi inte uppskattning känner vi oss misslyckade. (Självklart finns det undantag.)

Jag hatade mig själv när jag var barn. Då, efter att jag vuxit ur den där storheten och oskuldfullheten som små barn har. Jag sökte hela tiden bekräftelse utifrån. Jag trodde att jag behövde att andra talade om för mig att jag var fin, att jag dög, att jag räknades.

Det var först några år efter min skilsmässa som jag på allvar började jobba med mig själv. Och det har tagit tid. Det sägs att du inte kan älska någon annan fullt ut om du inte älskar dig själv. Och jag är beredd att hålla med. Jo, du kan vara kär, du kan älska… men inte fullt ut. Inte fullständigt ovillkorligt! Ovillkorlig kärlek! Vad betyder det egentligen? Ja, det betyder ovillkorligt! Det betyder att du är fullkomligt trygg i dig själv. Du accepterar dig själv helt och fullt. Att älska ovillkorligt innebär att du inte har krav eller villkor. När du älskar en annan människa ovillkorligt så tillåter du den människan att få vara precis den underbara varelse den är. Så snart du försöker ändra på den andra människan så börjar du älska med villkor. “Om du bara kunde låta bli att…”

Du kanske tycker att jag är alldeles galen! Det finns väl ingen som kan leva med en annan människa utan att det blir lite kompromisser hit och dit?
Jo, det går! JAG lever så! Men, jag trodde inte för några år sedan att det var möjligt. Så vad hände? Ja, det handlar förstås om mig själv. Jag lärde mig acceptera mig själv och när jag började tycka att jag faktiskt är okej så stod min spegel där. Min andra halva. Min tvilling.

Och vi fortsatte resan tillsammans. Att se inåt när den som står framför dig triggar något. Att titta på dig själv utifrån och inse att det är du som ska lära dig något när du triggas. Att acceptera att den andra får vara exakt som den är och att det bara är dig själv och ditt eget synsätt på den andra, som du kan förändra. Det är en svår, men underbar resa.

Jag har aldrig i mitt liv tidigare tillåtits att vara mitt sanna autentiska jag. Och det är klart att jag inte tillåtits det. Jag har ju inte tillåtit andra att få vara sig heller. Idag kan jag det! Tillåta andra att få vara som de är. Jag tillåter min tvilling att få vara den han är och med honom får jag vara 100% mig själv. Och jag jobbar själv på att förändra det JAG fortfarande inte riktigt gillar med mig själv (gamla invanda beteenden).
De flesta tror mig inte när jag säger att jag levt med en man i 6 år, utan ett gräl, utan ett ont ord till varandra. Det är ju knappt jag tror på det själv!

Men man måste förstås inte möta sin tvilling för att uppleva ovillkorlig kärlek. Det börjar med dig själv! Du är alltid den viktigaste i ditt liv!

Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag är en allkonstnär. Ända sedan jag startade upp min första sida (foto) på Facebook/Instagram har jag strävat efter andras gillanden. Om jag lade upp ett fotografi jag skapat och det inte fick tillräckligt många “tummar upp” så var det en dålig bild. Så tänkte jag om allt jag gjorde… fram till för bara ett bara ett par år sedan faktiskt. Idag skapar jag för att jag älskar att skapa. Och det viktigaste är att JAG gillar resultatet. Om andra också gillar, så är det bara en bonus.

Ni som läst, vet också att jag blev utan jobb i höstas och att jag hållit på med texter och musik sedan dess. Jag började åter skriva och vi släppte en EP och sen en singel. Så för en dryg vecka sedan var det dags att publicera första singeln från kommande album. Då insåg jag att texten handlar om mig själv och min egen resa.

Jag vill poängtera att Morningstar SE är ett fiktivt band, som växt fram ur en idé som väcktes redan 2020 när jag och min partner insåg att vi hör ihop. Texterna är skrivna av antingen mig, han eller oss tillsammans. Låtarna arbetas därefter fram med AI som redskap. Vi sitter alltså inte bara och trycker på en knapp och kastar ur oss låtar. Att sedan AI framför vår låt är ett sätt (framför allt för mig) att få ut de där takterna och melodierna som finns i mitt huvud. Så är du en person som är emot det här med AI i musiken, så är inte detta något för dig. Men är du öppen i ditt sinne och nyfiken på vad det är vi faktiskt skriver om, så är du välkommen att lyssna.

Alla våra texter handlar om personlig utveckling, tvillingsjälar, livets resa, tidigare liv, inre (och yttre) resa, uppvaknande, världen… osv… Med andra ord, texterna är tolkningsbara. Detta är inte en inkomstkälla. Förutom att älska processen och resultatet så är vår tanke att vi gör det här för att vara en inspirationskälla. Kan vi så ett litet frö till förändring hos någon? Kan vi sprida vår ovillkorliga kärlek? Kan vi ge hopp till någon som har det tufft just nu? Vi är övertygade om att du får exakt det du behöver i precis rätt stund. Önskar dig en fortsatt underbar dag!

All kärlek till dig! //Allie